Petraa

Syskonbanden är dem starkaste banden som finns, man delar gener, utseende, minst en förälder och kanske intressen. Dem flest älskar sina syskon mer eller mindre. Jag har bara en bror vilket jag ibland är båda arg och ledsen över, ibland hade ag velat ha fler syskon och ibland skulle jag mer än gärna slippa honom, men vi har börjat förstå varandra. Även om vi inte har mycket gemensamt jobbar vi hela tiden på att minska avstånden mellan oss och att göra banden starkare. Vi har till och med börjat dela intressen, t.ex. musik, mode och att hålla oss i form, även om jag är mer extrem än honom innom vissa ämnen. Det värsta med honom är att han ser äldre ut än mig, men så farligt är det ju inte.
Vi har haft så olika skolgångar och barndommar, om man kan säga så. Vi är ju självklart lika uppfostrade, men jag har alltid haft lätt med kompisar och alltid haft lätt för att lära, där han är helt tvärt om. Men äntligen har även han vuxit till sig och börat förstå hur han ska göra för att lära och umgås med nya kompisar och har kul. Jag är så glad för hans skull och jag saknar honom så mycke under veckorna när jag inte träffar honom! Jag älskar dig lillebror!